Same procedur as every year........

Vi spelade bra mot Milan igår och det var roligt såklart. Men lika såklart var det att vi inte vann. Arsenals kroniska sjukdom är att vi spelar underbart, skapar massor av fina lägen, gör motståndarnas målvakt till ett monster och spelar oavgjort. Så har det sett ut i urminnes tider. Så såg det till och med ut på den goda tiden då vi vann titlar. Tyvärr är det ett stort problem. Randall (kommer mer om honom senare) brände guldläge, Rosicky brände guldläge och vi missade ännu flera chanser till att punktera matchen. Vi hade matchen under kontroll men sedan plötsligt händer det som alltid händer. Frispark, fast situation och vips har motståndarnas minste kille kvitterat och matchen är nästan slutså vi har ingen möjlighet att korrigera och göra fler mål. Nu menar jag inte att man ska slå Milan eller att resultatet på något sätt spelar någån som heslt roll. Men på fösäsongen kolla man på tendenser. Tendser som man vill bli av med eller förstärka. Tendensen att Arsenal släpper in enkla mål och framförallt på fasta situationer har förföljt oss i snart 10 år och har inga planer på att försvinna. Deal with it, Wenger.

Det känns tråkigt att behöva vara en pessimist när vi spelar så bra. Men det ser alltid ut såhär och tyvärr har det inte funkat hela vägen på väldigt länge. Man vinner inga matcher på snyggt spela och goda ambitioner. Man vinner för att man slår in flera bollar i motståndarnas mål. Thats it.

Varför hoppar Djorou in som defensiv mittfältare, tycker Wenger att vi har så gott om mittbackar att vi lika gärna kan spela en som defensiv mittfältare? Mycket märkligt. Mycket märkligt. Mycket..........

Innan jag övegår till att vara positiv måste jag ställa en enkel fråga. Va fan gör Mark Randall fortfarande i Arsenal? Han är alltid däroch nosar omkring som en efterföljsam hund. Och det konstiga är att han är aldrig bra. Han är inte bra som innermittfältare och han är en katastrof som ytter. Varför fick inte JET spela? Han som har potential och han som har målsinne. Varför spelar man en dålig innermittfältare ur sin ordinarie position. Det är förmig fullkomligt obegripligt.

Nu till det positiva. Koscielny ser bra ut, förutom att det antagligen var han som skulle hålla Pato vid målet. Men han är tuff för sin storlek och har bra sinne för spelet.

Chamakh kommer att bli en tillgång, även om han kommer att upptäcka att mittbackarna är lite tuffare i Premier League. Men han verkar målfarlig och han verkar ha förnuft och spelsinne. Klacken till Arshavin var ett mästerverk.

Wenger är märkbart sur kring historien om Cesc och hans post-game interview är baserad nästan enbart på frågor om Cesc. Uppenbarligen så lägger Wenger det nu i Cesc händer och säger att han måste komma ut och berätta hur det är. Vilket kanske är vettigt. Om Barcelona säger han att man naturligtvis har ett "case of tapping -up" men att det antagligen inte kommer att hända något. Gällande Puyol säger Wenger det vi alla tänker fast med censur. "Ouyol should take cara of his own affairs and leave Cesc to Cesc". Jag hoppas Puyol brinner upp snart.

Så det är med blandade känslor jag lämnar matchen mot Milan och börja tänka på Celtic.

Förhoppningsvis roterar i Wenger allt för mycket utan låter åtminstone en bas spela även denna matchen. Jag tänker då på Nasri, Chamakh, Koscielny, Vermaelen, Wilshere osv.

Nasri som för övrigt börjar bli ett angenämt problem. Han spelar gudomligt och frågan är hur vi kombienrar honom med Cesc. Jag skulle nog välja att flytta ner Cesc lite i banan och låta honom styra, medan Nasri spelar i luckan mellan forward och mittfält. Kanske kan de kombienra med varandra och växeldra lite. Jag tycker åtminstone att det är en waste att sätta Nasri ute på kanten. Han kommer inte till sin rätt på kanten utan är en offensiv mittfältare, Cesc äri grunden en spelfördelare så det kanske kommer funka ändå.

Nu har jag inte tid att skriva längre så vi får nöja oss med det här för idag. Hörs imorgon.

Gunners!!

//swearse