Inför Birmingham

Äntligen. The day is finally here. Mitt liv är på väg att göra entré i en ny fas. Fotbollen är tillbaka. Sinnet ökas återigen upp från 75% till 100. Viloläget är över. Nu är det match.

Det mest intressanta idag kommer att vara om Arsenal fortsätter i samma anda som när uppehållet startade. Defensiven var lite vek mot slutet men det kändes som om vi kunde göra 10 mål om det behövdes. Va-va-voom. Den känslan gillar jag.

Innan vi går till amtchsnack vill jag ta upp det som Wenger tar upp om överfamiljär stämning mellan engelska spelare och engelska landslagsmän. Jag vill påpeka att jag tror inte det finns någon domare som medvetet dömer åt de engelska landslagsspelarnas håll. Men med tanke på att de känt varandra länge, att domarna själva sitter hemma och hejar på dem när England spelar och att de ständigt samtalar på plan måste man lyfta frågan. Omedvetet tror jag domarna har en bättre känsla till engelska landslagsspelare och det sätter sig i ryggmärgen. Se på Rooney, vem annars kan skrika "You fucking wanker" en decimeter från domaren och inte ens bli varnad. Vem? Säg mig det. Hade Diaby gjort det hade han varit utvisad. När Fabregas närmar sig domare för diskussion slår domarn ifrån sig och visar att det inte finns något att diskutera. Om Gerrard eller Lampard har något att prata om går det alltid alldeles utmärkt. Jag vet att jag är enögd men jag har betraktat detta fenomen under lång tid. Och det är inget snack. Dessa spelare har en priviligerad tillvaro på plan. Tråkigt och fruktansvärt frustrerande ibland.

Nåväl. Matchdags. Det har visat sig att Bendtner inte spelar pga en ljumskskada. Ok fine. Eftersom Eduardo också är skadad, Vela är inte hemma än och Diaby är ok men borde ju inte vara fullständigt hel, ger det lite läge för att spela en ppställning jag vill se. Fabregas och Rosicky i mitten, Walcott till höger och Arshavin till vänster. Risken är väl att Wenger spelar Rosicky till höger och Diaby i mitten i alla fall men det vore synd tycker jag. Vissa kritiserar Walcott för att inte blomma ut men han spelar faktiskt inte särskilt mycket och Wenger har använt honom som högerytter i ett 4-4-2 vilket begränsar honom mycket. De minuterna vi fick mot Blackburn talade sitt tydliga språk. Walcott kan hota alla fösvar med sin kanonspeed.
Vidare får väl Gibbs spela vänsterback och det är alltid intressant. Han behöver tid. Sagna eller Eboue. Jag röstar till min egen stora förvåning för Eboue. Båda spelarna har spelat 2 matcher i veckan. Eboue är betydligt vassare framåt än Sagna. Så här vill jag se oss spela:

                Mannone
Eboue- Gallas- Verm- Gibbs
                  Song
      Fabregas   Rosicky
Walcott                Arshavin
            Van Persie

Jag tycker verkligen det ser ut som ett vasst lag. Walcott har drivor av starquality, det har inte Bendtner.

Birmingham har jag inte så mycket att säga om. De har liksom Blackburn inget vasst lag alltså. Larssons högerfot får vi se upp mot. Fasta situationer har varit bra i år men man vet aldrig. Bowyer, Carsley eller Jerome? Nej, inget skrämmer direkt men vi har sett tidigare att det räcker med en het spelare (David Dunn) för att skaka Arsenal. Rocksolid at the back och va-va-voom framåt sen kan man inte klaga. Tidiga mål är alltid avgörande för Arsenals spel så det brukar jag hoppas på. Vi är inget lag som Chelski eller United som maler ner motståndare. Vi spelar på finess och kreativitet. Det behöver ge utdelning annars blir kreativiteten lidande och pressen ersätter. Nu jävlar kör vi!!!

Gunners!!

//swearse