Landslag och annat slöseri med tid

Kan man verkligen brinna för sitt landslag? Ja, det är klart man kan. Men jag kan personligen inte påstå att jag brinner för svensk fotboll. Jag kan visst det skrika halsen hes och i panik vara engagerad i landslagets matcher. Fan, jag var till och med 2 veckor i Tyskland och kollade VM. Men varför? Inte för att fotbollen är bra, eller för att vi har så stor chansen. Utan för att i det här landet är det ont om stunder där vi är enade kring något. Där vi njuter av en form av patriotisk gemenskap med vänner, familj, och främlingar. Fotbollen för folket samman och bjuder på ett kalas mot ett gemensamt mål. Det är njutbart. Och i kombination med rätt mängd alkohol dessutom förbannat roligt.

Men fotbollsmässigt är väl svenska landslaget relativt meningslöst. Andra har ju rätt bra lag som är kul att se i stora turneringar men för övrigt är intresset svalt. England tror alltid de är världsmästare men förstår inte att det är kört så länge de envisas med att ha Tottenham-spelare i laget.

Så vad gör man då under ett sådant här uppehåll. Man kan naturligtvis se fram emot Sverige-Danmark, jag ggör det lite halvhjärtat i alla fall. Inte för att jag in i själen hoppas att Sverige vinner utan för att det kan vara kul att knäppa danskar på näsan och för att man kan förvänta sig ett kul kalas på lördag kväll.

Jag tror mitt bristande intresse i grunden beror på att fotbollen är sådär. Spelarna är bra men lagen sådär. Det är svårt att ha en samspelt lag eftersom man bara träffas några gånger per år. Inte förrän det är mästerskap har man ens en chans att spela ihop ett lag. Så oftast blir landslagsfotboll en uppvisning i individuella prestationer och då spelar då ju egentligen ingen roll för vilket land man spelar.

Nej, ångesten för att inte ha någon Arsenal-fotboll att titta på väger inte på några väger upp den lilla glädjen som landslagsfotboll ger.

Något som inte ens berört ännu är ju att alla spelare av värde nästan alltid kommer tillbaka fullständigt lämlestade efter landslagsuppehåll, något som direkt påverkar oss negativt.

Nåväl, inte mycket att diskutera kring Arsenal idag. Mannone menar att han kunde blivit utlånad, tur att han inte blev det kan vi väl vara överens om. Walcott förnedras genom att bli uppkallad till u-21-laget då han inte får plats i a-laget. Vi får väl hoppas att matchträning gör honom gott.

Arshavin och Vermaelen rankas som 2 av de 5 bästa nyförvärven 2009. Tål att tänkas på för de, inklusive mig själv, som klagar på Wengers transfertorka. Vi är 20 lag i Premier League och Wengers egentligen 2 enda värvningar av 100-tals totalt i PL rankas som topp 5 båda två. Känsla har han i alla fall Mr Wenger. Gärna fler bara....

Rosicky menar att inga kontraktsförhandlingar inletts vilket innebär att han kan lämna gratis i sommar. Gör han det så jävlar. Nu tänker jag inte dra honom smutsen innan något hänt, men tanken på att han efter 18 månader skadad och eventuellt 8 måndader frisk överger en klubb gratis gör mig illamående. Han om någon borde spela för Arsenal exakt precis så länge som vi vill ha honom. I en "elakare" klubb hade han varit utslängd på gatan och ingen hade velat ha honom nu. Hoppas han tänker på detta. Jag känner redan hur känsligt detta är för mig. Ickelojala och otacksamma spelare är bland det värsta jag vet, Adebayor personifierat.

Ok. Inte allt för mycket mer att läsa om idag. Vi hörs vidare imorgon.

Gunners!!

//swearse  

Ps.Allsvenskan är ett skämt Ds.